Cykeltjejernas vilda äventyr är över

Den 6 august rullade vi förbi ortsskylten till vår hemstad Give och vidare in på Julies uppfart. Familj och vänner stod redo med leenden, flaggor och varma kramar. Återseendets glädje var stor och pratet livligt, för det har hänt en hel del sedan vi cyklade hemifrån den 17 september 2022.

Våra föräldrar bjöd på traditionell dansk välkomstmiddag med rågbröd, leverpastej, tonfiskmousse, profiteroler, koldskål och andra godsaker som vi hade längtat efter!

Hemma med ett annat perspektiv

De följande dagarna ägnades åt att träffa vänner och vänja oss vid en vardag utan stora händelser. Det är svårt för oss att känna oss bekväma med den tråkiga danska vardagen där man sover i samma säng, sällan pratar med främlingar och inte ser nya saker. Det är vissa gånger en utmaning att passa in i de gamla rollerna i vänkretsen och familjen. Vi ser på många situationer annorlunda – jämfört med innan vi åkte iväg. Till exempel känns det ganska löjligt att ibland göra en stor sak av vilken café vännerna ska äta middag på. Är de inte alla bra, och hur privilegierade är vi egentligen som har sådana val! Det är en stor klyscha, men vi har verkligen känslan av att ha ett bredare perspektiv efter alla våra upplevelser och vår personliga utveckling.

Världens diametrala motsättningar

Efter 324 dagar, 15 542 kilometer och 13 länder på 3 kontinenter hade vi förstås förväntat oss lite utveckling. Vi har upplevt diametrala motsättningar vad gäller både natur, kultur och folkmängd.

Avslappnande Europa

Europa blev vår första och sista kontinent att cykla på, eftersom det var både den säkra starten och det mysiga, avslappnade slutet. Vi cyklade genom Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Det stora antalet cykelvägar och shoppingmöjligheter gör vardagen på cykel väldigt okomplicerad. Naturen är vacker – särskilt alla solrosfält gör oss riktigt glada. Men det kan bli lite tråkigt i längden om man är van vid platta vägar och olika majsfält.

Sydamerikas vilda natur

Jämförelsevis är Sydamerikas natur allt annat än tråkig. Våra sex månader på kontinenten gick snabbt, då landskapet varierar så mycket i Peru, Bolivia, Chile och Argentina. Lummiga skogar med vackra turkosa sjöar. Saltöknar som sträcker sig vita så långt ögat kan se. Massiva glaciärer och äventyrliga marmorgrottor. Rosa laguner omgivna av torra, beige berg. Snötäckta toppar och aktiva vulkaner. Dessutom präglas vår vardag av vilda djur som har förlängt vårt ordförråd avsevärt. Det finns inte bara flamingos, spindlar och åsnor, utan också nandu, guanaco, alpacka och vikunja. Förutom det rika djurlivet är de flesta sydamerikanska vägarna praktiskt taget öde. Vi har oftast vägen för oss själva, vilket gör det till en väldigt trevlig plats att cykla på. Med få vägval är GPS överflödigt när vi bara ska cykla rakt fram 500–1000 km.

Hektiska Sydostasien

Sydostasiens infrastruktur består också av väldigt få vägar. Men det finns otroligt många bilar och mopeder, alla på samma vägar. Den höga befolkningstätheten och den kaotiska trafiken gör att cyklandet i Sydostasien blir mer hektiskt. Med det sagt kände vi oss inte särskilt utsatta i trafiken. Bristen på trafikregler och det stora antalet mopeder kräver mycket uppmärksamhet av trafikanterna. Dessutom drar två bleka tjejer med tungt lastade cyklar mer uppmärksamhet till sig än en skolpatrull med reflexvästar, så vi var verkligen inte rädda för att bli påkörda. Trafiken minskade också ju längre norrut vi kom.
Indonesien var värst, Malaysia var okej och Thailand förvånansvärt lugnt. Det var fortfarande många tutande och motorljud, men det liknade inte de långa cykeldagarna i Sydamerika där man bara mötte ett fordon i timmen. Naturen i Sydostasien består främst av ris- och majsfält, samt palm- och teplantager. Det är otroligt vackert, men tyvärr väldigt begränsat. Särskilt Java hade få naturområden eftersom det fanns hus överallt. När all natur är odlad och privatägd är det inte så lätt att tälta. Med temperaturer på 30–35 grader och överväldigande luftfuktighet valde vi att sova inomhus varje natt.

Kultur vs. Natur

Även om Asien kanske inte är det mest självklara stället att cykla med tanke på trafik och campingmöjligheter, är vi verkligen glada att vi gjorde det. Cyklarna fungerar som perfekta dörröppnare för unika upplevelser. Vi kommer nära lokala familjer när de bjuder hem oss. Vi får uppleva det fattiga livet utan kylskåp och rent dricksvatten, där man tvingas dricka kokt vatten i 35 graders värme. Efter mycket förvåning och en snabb Googling får vi reda på hur deras toalett och dusch fungerar med bara ett hål i marken och ett vattenkar. Dessutom får vi sova i tempel bland Buddhor i skinande guld och bli halvberömda i Javas cykelcommunity, där medlemmarna gör allt för att träffa oss. Ibland blir kulturupplevelsen kanske lite väl intensiv.
I jämförelse var sydamerikanerna inte lika entusiastiska, vilket troligen beror på att de är närmare den västerländska kulturen. Särskilt kulturen i Chile och Argentina blev med tiden rätt tråkig för oss, eftersom vi knappt märkte någon skillnad från det vi är vana vid.

Vi känner att valet mellan vår rutt i Sydamerika och Asien i hög grad handlar om kultur kontra natur. Båda kontinenterna kan såklart erbjuda både och, men Sydamerika är för oss själva sinnebilden av världens vildaste natur, som vi kunde sitta och beundra i timmar. Asien däremot gav oss resans största kulturella chock, vilket gjorde oss nyfikna och frågande i timmar. Vi var mest avslappnade och njöt mest av resan i Sydamerika, men vi utvecklades mest och vidgade vårt perspektiv på vår färd genom Asien.

Världen är full av snälla människor

Generellt har hela resan gett oss ett helt nytt perspektiv på människors vänlighet. Världen är full av de vänligaste människor! I flera situationer har vi varit beroende av lokalbefolkningen, och varje gång har de hjälpt oss. Man lär sig att lita på främlingar när man inte har något annat val. Särskilt när det gäller boende har vi haft mycket kontakt med de lokala.

Om vi inte kan hitta en bra plats att slå upp tältet brukar vi gärna knacka på hos främlingar och fråga om lov att få tälta i deras trädgård.

Förvånande europeisk gästfrihet

Vi har haft förvånansvärt stor framgång med detta i Europa. Vi har haft nytta av lokalbefolkningens relativt höga kunskaper i engelska och upptäckt att européer är villiga att hjälpa när vi frågar. De tar dock inte själva initiativet, och vissa tycker att det är lite för mycket att låta oss tälta i deras trädgård. Istället har de erbjudit oss vatten och rekommenderat en annan plats att sova på. Trots detta har vi lyckats sova gratis varje natt i Europa – förutom en natt på ett vandrarhem i Amsterdam.

Generositet i Sydamerika

I Sydamerika är attityden gentemot främlingar lite annorlunda. Lokalbefolkningen erbjuder ofta sin hjälp utan att bli tillfrågad. Flera förbipasserande gav oss gratis mat, erbjöd skjuts och informerade oss om avståndet till toppen av berget eller till nästa butik. De har inte samma reservation mot folk de inte känner. Inte en enda sydamerikan har sagt nej när vi frågat om en plats i trädgården för vårt tält. De förväntar sig ingen betalning, bara en vilja att hjälpa till. Det är så underbart att få uppleva!

Asiens varierande fokus, men eviga intresse

Vår uppfattning av Asien är att hjälpsamheten varierar mycket mellan turistområden och vanliga byar. I turistområden ser de inte våra cyklar, utan bara vår ljusa hud och tänker genast på dollartecken. De är vana vid att turister har pengar, så de försöker naturligtvis få ut dem. Ibland kan de vara lite för påträngande och otrevliga i sitt sätt. Byborna, som aldrig tidigare sett västerlänningar, är lika hjälpsamma men förväntar sig ingen betalning. Gästvänligheten och intresset här är faktiskt ännu större och mer överväldigande än i Sydamerika. Vi fick inte bara bo hos dem, utan även mängder av snacks och mat – både medan vi var där och att ta med oss vidare på resan. Till och med under Ramadan, när den muslimska befolkningen fastade, satt de glatt och tittade på oss när vi åt deras mat. Vi kände oss verkligen skyldiga.

Människan är enkel

Även om det låter som att det finns stora skillnader mellan människor runt om i världen kan vi nu konstatera att alla folkgrupper är mycket lika. Människan är enkel! Anpassningsbar, varm och nyfiken! Sociala normer och personligheter bidrar till att forma och dämpa dessa egenskaper. Européer dämpar sin nyfikenhet eftersom det anses konstigt att bara fråga främlingar. De verkar mer själviska, då de är vana vid att alla klarar sig själva – men de hjälper gärna till om du ber om hjälp.

Asiater är mer beroende av sin familj, så alla beslut fattas med gruppens bästa i åtanke. Vi har märkt att gästfrihet kommer mer naturligt för dem. De har andra normer kring artighet, så deras nyfikenhet kan snabbt upplevas som påträngande. Enligt oss är sydamerikanerna den bästa blandningen av européernas reserverade sätt och asiaternas drivkraft. Precis som alla andra folk har de mycket kärlek att ge, och dessutom vågar de närma sig främlingar nyfiket och respektfullt.

Att människor är så enkla gör också världen ganska enkel och lätt att resa runt i på egen hand.

Cykeltjejernas framtid

Vi är absolut inte färdiga med att resa! Vi har verkligen upptäckt hur många fantastiska upplevelser, möten med människor och kulturer världen har att erbjuda. Vi är redan ivriga att ge oss ut och utforska igen!

Men först behöver vi tjäna lite pengar och spendera tid med våra vänner och familjer hemma. Julie arbetar som servitris på den lokala krogen och Ida jobbar som lärarassistent för tvåspråkiga elever på en grundskola. Dessutom ska vi hålla några föreläsningar, dela med oss av våra fantastiska upplevelser och förhoppningsvis inspirera fler att följa sina drömmar. Vi har blivit positivt överraskade av hur enkelt det är att cykla runt hörnen av världen. Vardagen är enkel, lokalbefolkningen är supertrevlig och alla problem har en lösning.